Exit Covid-19

20.04.2021 kl. 10:03
"Hurdant blir då livet efter pandemin?" frågar Susanne Ahlroth, överinspektör för bildningsväsendet på Regionförvaltningsverket i sin kolumn i Bibban, där hon bland annat reflekterar över pandemins påverkan på bibliotekstjänsterna.

När jag skriver det här är det vårvinter, snö på marken och en nedstängning av samhället råder sedan någon vecka tillbaka. Nyhetsrubrikerna domineras av utegångsförbud och vaccinationer. När du läser det här är det enda säkra att snön smultit, men vilket läget är i samhället är omöjligt att förutse. Under hela pandemin har Finland mer eller mindre befunnit sig på knivseggen och balanserat mellan ökade smittfall, nya restriktioner och upprätthållandet av ett funktionsdugligt samhälle. 

Hurdant blir då livet efter pandemin? Under krisen har livet förändrats på många sätt. En del förändringar blir säkert bestående, åtminstone de som upplevs som en förbättring. Men hur kommer biblioteken att användas den dag de kan öppna alla sina tjänster igen? Kommer besökarna tillbaka? Vilken tillit har människor att röra sig i allmänna utrymmen, att befinna sig i närheten av andra? Kommer det att kännas tryggt igen? Vilka är samhällets och bibliotekens resurser efter pandemin? Och vad kan biblioteket göra för resiliensen? Trots att vi inte vet slutdatumet för denna kris, behöver vi ha tilltro, framsyn och planera för en trygg öppning av samhället.  

Undervisnings- och kulturministeriet samlade i början av året i samarbete med regionförvaltningsverket in information om pandemins konsekvenser för bibliotekens verksamhet. Förutom konsekvenserna, frågades det om synen på hot och möjligheter för verksamheten efter pandemin. Respondenterna betonade vikten av framsynthet i framtiden och att det behövs en beredskapsplan för olika situationer, också för pandemier. 

Smidighet och beredskap för förändring och alternativa verksamhetsmodeller har vuxit fram under pandemin och behövs också i fortsättningen. Som den viktigaste lärdomen såg respondenterna en tydligare syn på vikten av kultur och särskilt bibliotekstjänster. Man ansåg att grundläggande kulturella rättigheter inte får glömmas bort, inte ens i kris. Kulturella tjänster främjar en hantering av vardagen, välbefinnande och hälsa, särskilt psykisk hälsa. Att investera i webbtjänster nu och i framtiden ansågs vara viktigt, liksom streamade evenemang och e-resurser. Det finns behov av kompetensutveckling och stöd för produktion av webbtjänster och digitaliserat material. 

Det vanligaste hotet var en permanent nedgång i biblioteksanvändningen. Om den minskar permanent, hotar medborgarnas läskunnighet och läslust att minska, vilket leder till ökad ojämlikhet och marginalisering. Bibliotek har inte heller tillgång till allt e-material som användarna behöver. Detta hotar den likvärdiga tillgången till information, särskilt när bibliotekens fysiska tillgänglighet är begränsad.

Som möjligheter såg man att den mentala beredskapen för snabba förändringar har ökat, man har hittat nya sätt att arbeta och verksamheten har kunnat anpassa sig till snabbt föränderliga förhållanden. Införandet av nya arbetssätt sågs som ett bra tillfälle att utveckla, förbättra och göra bibliotekstjänsterna mångsidigare även under normala tider. De nya verksamhetsmetoderna sågs också som en möjlighet för personalen att öka sin tekniska kompetens och distansarbetet.

Liksom pandemin i stort inverkat på människors liv på olika sätt och i olika grad, har också de begränsade bibliotekstjänsterna gjort det. Studerande har drabbats av att biblioteken inte längre erbjuder studieplatser. Många har också förlorat det trygga rummet och platsen för socialt utbyte eller datorn och stödet för att sköta olika ärenden. Storläsare och stamkunder har använt biblioteket genom att låna reserverade böcker. Men de sporadiska besökarna och de som har hittat de kommersiella leverantörerna behöver kanske lockas tillbaka.

Pandemin har varit som ett världsomfattande test för demokratin. I en del länder har den stått sig bättre än i andra. Också i Finland behöver vi värna om och stärka demokratin under och efter pandemin. Tidpunkten för Sitras projekt Biblioteket blir forum för folkstyret, som i höst via regionförvaltningsverkets projektfinansiering och fortbildning sprids till bibliotek i hela landet, kan inte komma lägligare.

Susanne Ahlroth är överinspektör för bildningsväsendet på Regionförvaltningsverket med bibliotekstjänster i svensk- och tvåspråkiga kommuner som sitt område. Hon är också en av talarna på konferensen Finlands svenska biblioteksdagarna, vars program du hittar här.